Små dikter

Det sägs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer.

En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter.

Atle Burman

Det fanns en tid, det var en gång,
då vi fanns hos varann så nära, så nära,
det fanns en tid, en gång, då vi fick oss lära,
att till livet hör mer än musik och sång
Den älskade, den lilla, vår käre Guds gåva,
hon som oss så snart måste lämna,
kom hela vår värld att rämna,
när hon evighetens sömn kallades att sova
två små ensamma, och kvar var
ödsliga öar i ett oändligt hav
av det som en tid, som en gång var vi!
Var det så här våra liv skulle bli?
För Gud tog tillbaka den gåva han gav!
I ändlös stillhet, vi sökte varandra röra.
Jag anade att du handen sökte mig ge
och jag sökte dig men kunde inte se.
Försiktigt! Säg intet! Älskade! Vi är så sköra!
Sis Foster


 Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.
Så litet en människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
Okänd författare