Händelser under veckan!

Arbetsträningen på MKF Tryck har gått jätte bra, hoppas chefen håller med. Jag får skära papper, laminera visitkort, borra hål i häften ingen dag är den andre lik. Precis vad jag behöver. MEN jag litar inte på mig själv, rädd hela tiden att jag ska göra något fel. Och tänker man så vad händer då? Jo självklart blir det fel. Men tur det är papper så det går att skriva ut på nytt. Vilka häftiga maskiner det finns.


Träningen går så super, har fixat massor av pass den här veckan. Ett återstår ikväll. Måndag startade med ett Zumba pass på 50 min, onsdag ett tufft Pilates pass, som jag blev så arg på mig själv. En halvtimme före fick jag lov att smaka på min dotters negerbollstårta ( ursäkta mitt ordval men jag uppväxt med det namnet och jag vill inte byta för jag ser inget fel idet) och ligga ner på rygg och på mage, pressa sig till det yttersta och med min magkatarr som bara längtar att få plåga mig kom som ett brev på posten. Trodde jag skulle kräkas men envis som jag är så plågade jag mig vidare. 32 armhävningar klarade jag och det är många. Jag klarade knappt 5 för några månader sedan.


Igår torsdag bestämde jag mig för att prova på 30 min lätt spinning, då var intruktören så taggad så passet bidde inte lungt. Men va det var svårt, att kunna få till allt, trampa, stå upp i olika positioner, olika motstånd. Men jag ska på det nästa vecka igen för det var så skönt. uppvärmd o klar gick jag på nästa pass utan vila 45 min Basic Step. Och jag är så förvånad, jag orkade med och jag svettades säkert 10 L. Och då ska ni veta att jag har fruktansvärt svårt att svettas bland folk, det är en grej som jag har. Men vad är meningen när man går på gym, jo att man ska kämpa, svettas och må bra! En belöning har jag fått, från att nästan inte komma i stl 46 i byxor så kommer jag i 44:or nu och dom är lite lite lösa.


Onsdagen var jag hos min psykolog, vilken underbar människa. Jag har under några veckor jobbat med att registrera tankar, min onda cirkel, mina sura citroner och till nästa vecka ska jag förändra mitt tänkande. Herre jösses, vad håller man på med? Varför trycker man ner sig själv så oerhört mycket?


Jo man har blivit kränkt, ifrågasatt och misstrodd av en högt uppsatt instans. Som har makten att styra och bestämma mitt liv.
Det har gått så långt att man tror att alla tycker man är värdelös, dålig människa, Man är totalt misslyckad ingen tror på en. Och det har gått så långt att allt man gör el ska göra blir fel. Man blir en struts, stoppar omedvetet huvudet i sanden, för det finns ingen mening med något. Man törs inte prata med någon, man vill inte umgås med någon för alla tycker man är värdelös.
Det har gått så långt att man tror att ens egen familj ifrågasätter en oxå.
nu låter det som att jag vet vad allting beror på så det är ju bara att lägga allt bakom sig och gå vidare.


Det är då mina nya vänner kommer fram, mina hjärnspöken. Mina bästa vänner, som man förlitar sig på till 200 %. Inte kan dom har fel, dom hjälper mig att reda ut mina frågor som jag har och ger mig bekräftelse. Jag har så rätt Jag är en värdelös person. hur ska jag komma att lyckas i mitt liv?


Tankar är så starka, inte kan dom vara fel, farliga, det är ju om en själv man tänker inte kan det vara fel? När man har en dålig dag, värken sitter i hela kroppen, värken är högre en dag än den man har varje dag. Då är det lätt att man faller tillbaka, och man har fullt stöd med sina tankar av sina nya kompisar.