Jag fattar inte, kommer jag någonsin att fatta, nej mosters smula, du ska finnas kvar hos mig. Förlåt om jag är egoistisk, men jag vill vara det. Inte allt för ofta jag är det. Men just nu vill jag ha rätt. Din mamma o pappa säger att du har det bra där du är nu, men jag vet att du var väldigt nöjd med ditt liv här på jorden. Du hade så mycket mer att göra, sjunga njuta av livet. Det var ju så det var sagt att den här transplantationen skulle bli, ett nytt liv för dig, friskare bättre. Men det blev så fel, så fel, du vaknade inte någe mer. Vi skulle göra så mycket saker. Du skulle ge mig din skiva när jag fyller år, nu vill jag inte fylla år, jag skiter i det. Du o Emilia skulle spela o sjunga för mig nu är allt så fel. Visst jag har mina barn kvar mina underbara prinsessor. Jag kommer aldrig ta något för givit mer. Men jag är van mitt liv ska vara en strid, jag vet inte hur länge o hur mycket mer jag orkar strida. Mitt hjärta har dött en bit, du fattas mig. Idag ska vi beställa blommor, till din begravning, känns så overkligt. Vi kommer att vara med att skapa blomsterarrangemanget dagen innan, tror det kommer kännas bra. Snälla kom tillbaka o säg att allt var ett spratt, jag orkar inte plågas. D fattas mig min underbara smula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar