Här kommer jag att visa mina alster, stort som smått. Skriva av mig hur jag känner och vart jag står för dagen. Kanske inte varje dag ni hör av mig och ibland ostrukturerat nerskrivna ord, men skönt att skriva än att tänka. Många hjärnspöken har jag, och dom kommer ni säkert många gånger få höra om!
Det måste bli en förändring!!!???
Jo jag vet, men hur man än vänder o vrider så verkar det inte som att universum vill att jag ska få känna lugn o ro någon gång. Man kämpar o sliter o försöker göra alla rätt, men det blir alltid något som slår tillbaka. Ska livet vara så här? Varför? Hur mycket ska man orka med? Alla säger att det kommer att vända, men jag vet inte om jag orkar vänta tills det gör det. Jag är bara till en stor besvikelse, spelar ingen roll om någon försöker säga något annat. Får bekräftelse efter bekräftelse. Man går på terapi och ska försöka hitta sig själv o komma tillbaka, men när man får miss på miss slängd i ansiktet hur f.. ska man orka resa på sig gång på gång.
En gåva till Mor på hennes alldeles egna dag!
Varför inte ge sin Mor ett eget alster på hennes dag. På en tavla, eller på en häst. Dina egna ord eller om jag ska skriva något
Ett underligt förhållande vi har du och jag,man skulle kunna tro att vi är vänner,men att bråka med en vän varje dag,gör så att jag ledsen mig känner,Vänner har jag både många och bra,några så gamla att de börjat damma,nej fler vänner behöver jag inte ha,jag vill helst att du bara är min mamma,För ibland behöver jag dig mer än en vän,när vännerna inte riktigt räcker till,jag tror att du kanske har det på känn,kom tillbaka och var min mamma om du kan och vill.
Mamma…
Mamma du är min bästa vän,och har varit detta ända sen,du visade mig världen en vacker dag,och såg ner på mig med välbehag,du omfamnade och älskade mig,för att jag nu var en del av dig,du kommer alltid att vara den bästa,och jag älskar dig mer än de flesta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








